Vintervandring

Årstidernas växlingar bli tydliga i labyrinterna. Senhöstens kraftiga regn gick hårt åt pinnarna, så jag har fått plocka bort en del av dem. Nu är mönstret lite glesare.  Att vandra på ett nyfallet snötäcke är lite samma känsla som när en sakta fyller ett oskrivet ark. Dessutom möter en sina egna fotspår på väg ut från kärnan.

Spår efter ett djur som blivit nyfiket. Det tog dock inte den långa vägen in till mitten, utan en rak genväg. Jag gissar på rådjur eller vad tror du?

Stenlabyrinten har nästan försvunnit under snön. Bara de största stenarna sticker upp. Jag har trampat fram gångarna ändå. Som ett näckrosblad på mörka vatten, tyckte en vän.